Tillmälen
En utbredd metod att utöva härskarteknik är att ge andras åsikter eller tillkännagivanden en etikett. Etiketten kan vara godartat och inte särskilt kränkande för att ändå fungera så att personens åsikt eller uttryck blir reducerat. Det kan också vara mer agressivt som till exempel "fazistiskt", "vänsterextremt", "kommunistiskt" eller mer traditionellt som "konservativt", "reaktionärt". Man kan också säga "feminist" och då brukar det i stället falla i god jord för att det är p.k. (som för övrigt också är en etikett med härskarfunktion om den används på "rätt" sätt).
Ett nyord som har börjat användas på detta sätt härstammar från engelskans "explaining". Det är ordet "mansplaining" och syftar i sitt ursprung på ett yttrande från en man som beskriver det som vid tillfället är självklarheter för den kvinnliga åhörar- eller läsekrets som är mottagare. Etiketten mansplaining syftar till att reducera mannens uttryck till bullshit. Det blir liksom ett skyttegravskrig mellan "PK" och "Mansplaining". Båda föröker vinna genom verbal härskteknik utan att egentligen föra någon dialog.
Genom att titulera varandra med kränkande tillmälen låser man fast motståndarens argument till en försvarsposition. Detta försvar får till intet pris rubbas, för då förlorar man argumentationen. Det blir uteslutet att söka förklaringsmodeller till fiendens åsikter. Dom är idioter, vi är smarta. Dom är fazister och nazister, vi är pk och demokrater, eller vice versa.
Jag tror ändå på att lämna skyttegravarna och lyssna på varandra. Om jag visar ödmjukhet så kommer mina argument inte att motarbetas utan att de först tänkts igenom.
Sedan finns det ju alltid dom som fastnat med gummistövlarna i skyttegravsleran och kan inte komma upp. Dom får bli collateral damage.
God middag.