Nu har jag blivit 63
Sedan dess har jag varit sjukskriven två gånger. Just nu inne på den andra. Jag åker på alla förkylningar som florerar för att jag är extra känslig för infektioner i luftvägarna. Att jobba med elever som kommer från olika delar av stan med olika bakterie- och virusflora är alltså numera en större utmaning för mig med min KOL och astma. Att dessutom leda sång med gitarrackompagnemang blir ju ingen större hit. Men min arbetsgivare får väl ha tålamod ett tag till innan det är dags för mig att gå på den sista ledigheten, pensionen.
Att i stället bli utlämnad till försäkringskassans godtycke på heltid är bara en ond mardröm som jag hoppas aldrig blir verklighet. Den lilla erfarenhet jag haft, tillsammans med de budskap och reformer som tutas ut av försäkringskassan, ger mig en bitter smak i munnen.
"Det finns alltid något du kan jobba med" proklameras glatt i köpt reklamtid (för mina pengar!). Det är det gamla kravet att hålla budget som tyvärr överskuggar allt annat. Humanitet och fokus på uppdraget att vara en försäkring kommer i andra hand. En jävla skitmyndihet helt enkelt, som driver sin egna personal mot utbrändhet.
För övrigt lackar det snart mot jul, så skägget får väl växa ut igen.