Tankar i regnet
Ett citat från någon: "Det finns två alternativ, antingen är vi ensamma i universum eller inte. Båda alternativen är lika skrämmande."
Det handlar om att hela tiden skifta perspektiv om man vill komma fram till en verklig bild av tillvaron. Vi susar fram genom universum tillsamman med hela vårt solsystem och vår galax i en oerhörd fart. Hur länge kommer det att funka? En dag kanske allt krashar utan förvarning. Människor som livsform kanske upphör att existera långt
innan dess? Vår tid på denna planet är ytterst begränsad i det perspektivet.
Vi lever sisådär mellan 70-100 år ungefär, om inget oförutsett inträffar. Vad vill vi göra under den tiden? Ställ dig den frågan och du kanske öppnar upp för lite nya perspektiv.
Dags att gå och snyta mig och ta lite acetylcystein.