Always look at the bright side of life
Det är märkligt hur lite motivation jag har kvar i yrkeslivet. Jag har alltid varit mån om att göra mitt bästa vad jag än har jobbat med. På senare år har dessa ambitioner minskat mer och mer. Det kan bero på flera saker.
Min karriär ligger bakom mig, jag börjar bli gammal.
Löneutvecklingen har stannat av.
Orken börjar sina, och hälsan likaså.
Men det är också tyvärr så att jag inte längre har en optimistisk syn på framtiden. Det blir allt svårare att nå fram genom murar av rädsla, okunskap och hat. Människor har mer och mer börjat kapsla in sig i sitt eget. Deras egna intressen och passioner går före alla andras. Politikerna värnar mer om sina positioner än de ideologier som först fick dom att engagera sig. Dom släpper efter, kompromissar, och samhällets stora fartyg kantrar i de tvära svängarna. En del faller av, medan andra klamrar sig fast, men det stora isberget ligger där det ligger, rakt i kurs och flyter, väntar.
Det finns många aspiranter till navigatörstjänsten.
En del vill att båten skall ändra kurs.
Andra vill spränga isberget.
Några säger att om vi bara saktar ner och delar med oss av lite värme så kommer isberget att smälta.
Men berget ligger kvar där med oförminskad styrka och storhet. Det har vassa kanter som hotar att skära upp stora hål i skrovet och för alltid sänka skeppet till det bottenlösa havets eviga glömska.
Hoten i klartext: Den globala, politiska och militära islamismen. Global uppvärmning. Fascistiska tendenser och grupperingar.
Skiten håller på att koka ihop sig, och det ser brunt ut. När och vart skall man fly? Det är dags att börja fundera över det.