Valfrihet?
I dag på den första hundpromenaden till domkyrkan ser jag kön av fattiga som skall få en kasse med det nödvändigaste. Det är mest äldre kvinnor med dramatenkärror, en del med sina vuxna barn och barnbarn. Alla verkar vana vid rutinerna kring denna hjälpverksamhet. Det är tydligen återkommande så här i slutet av månaden.
Det finns två grupper här i Sverige som har ökat dramtiskt under de senaste trettio åren. Det är dom som är fattiga och det är miljardärerna. Vi har i stort sett privatiserat allt. Skolan, sjukvården, posten, järnvägarna, televerket, apoteken, ja till och med hovets säkerhet. Under flera decennier har vi blivit intutade att "satsa på dig själv", valfrihetsrevolution, egoism.
Facket, arbetsmiljön, a-kassan och sjukförsäkringen har fått ta stryk och deras makt har förminskats och marginaliserats. Bostäder har blivit dyrare, hyrorna har stigit pensioner har blivit lägre sjukförsäkringsskyddet har utarmats. Det vi betalat in i sociala avgifter som skulle gå till försäkringskassa och pension har delvis i stället flyttats över till rut och rotavddrag för dom som kan utnyttja det. Våra skattepengar som skulle gå till välfärden (skola, sjukvård, polis, militär, infrastruktur m.m.) hamnar i allt större omfattning i miljardärernas fickor i caymanöarna etc.
Köerna utanför domkyrkans välgörenhet ökar år för år…