Styrka eller svaghet

Var kommer föraktet för svaghet ifrån? Och varför är styrka och brutalitet idealnorm i såväl olika kulturer som i abrahamitiska religioner? Det första jag tänker på är föraktet för dom som i dag inte orkar längre, som blir sjukskrivna på grund av utmattningsdepression. Men det föraktet finns även för alla andra sjukdomar och handikapp. Om du har cancer så förväntas du "kämpa mot cancern" och om du är handikappad är idealet att du ändå skall kunna klara dig som vem som helst i samhället. Vi matas med förebilder som indirekt uppmanar oss att motionsidrotta, tävla och helst vinna. Nu räcker det inte med att jogga tre kilometer två gånger i veckan. Nu är det ultramarathon, gymet, en svensk klassiker och annat som kräver träning på snudden till elitnivå. Alla förutsätts vara starka individer med kamp, och tävlingslusta.
Det slår mig att det kan vara symptom på ett kommande krig, och att kravet på medborgarna förhöjs därmed. Och hur går det till i krig? Jo, den mest brutala partnen vinner och skriver historien. Det blir alltid den vinnande sidan som har rätt, som är den goda. Den våldsammaste, grymmaste sidan blir den goda sidan. Det betyder t.ex. att om ISIS skulle vinna så skulle dom bli dom goda, och alla vi andra följaktligen dom onda.
Styrkenormen har påverkat mig hela mitt liv. Jag har alltid varit svag. Jag har inte orkat med tyngre och mer krävande prestationer som fotboll, skidåkning eller löpning när jag var barn och yngre. Jag provade åtskilliga gånger men lyckades aldrig nå några acceptabla resultat. Därför blev jag också ofta utesluten från gemenskap och ibland till och med mobbad.
 
I dag vet jag att det berodde på min defekt på röda blodkroppar (sfärocytos) och astma. Det har jag lärt mig hantera i dag och har till och med lyckats ta mig runt göteborgsvarvet, detta trots att jag nu också lider av KOL.
Men det kan också finnas en kärlek till det bräckliga, det finlemmade, det sköra. Gulliga smådjur. Bäbisar. Vi kan fyllas av glädje över medkänsla med de små, svaga och de bräckliga om vi vill. Vi kan ta ställning för de förtryckta, diskriminerade och missgynnade.
Min anledning att ta mig runt göteborgsvarvet var att jag ville vinna över mig själv, besegra min svaghet. Jag är fortfarande svag och överviktig och kommer förmodligen att dö lite tidigare än statistiskt. Men å andra sidan kommer vi alla att dö en dag. Alla kommer i slutändan att förlora.
Vår svaghet kommer att segra över oss, inte vår styrka.
0 kommentarer